Den stora frågan är .. har vi förtroende för dessa sektliknande anhang att få bära vapen och förvalta våra vilda djur samt vår natur , mitt svar är NEJ !!

Kanske kan samma impuls också förklara det passionerade rovdjurshatet. Vargmotstånd som ett sätt att försvara den egna livsmiljön mot inkräktare. Ibland genom intresseorganisationer. Ibland genom att, liksom vargen, attackera för att döda.

Det är inte konstigt att några tar rätten i egna händer – de har gett upp och tappat förtroende för myndigheterna
Ett problem för demokratin.

Vi får inte gehör från myndigheterna

Det som skrivs på sociala medier och i mediakommentar betraktas som många jägare som överdriven.

Konstigt – det skall ju inte vara någon tillväxt av varg stammen, den har ju i numerär för länge sedan passerat det antal som riksdagen beslutat om. Det är väl dags att den skjuts ner till det antalet. Allt annat är väl tjänstemannaaktivism som NVV-et bedriver. Så det är svårt att förstå problemet när det är ett stort antal vargar som skall tas bort för att komma i fas med riksdagsbeslut

Vi känner oss maktlösa och uppgivna

Kan förstå att människor tar rätten i egna händer (även om vi vet att det inte är rätt) Jägare blir defensiva när det gäller illegal jakt. Vill inte förknipas med det negativa. Men ses ändå som en desperat handling som några (andra) drivs till.

Minskad acceptans för vargen som art sammankopplas med minskat förtroende för förvaltande myndigheter och motreaktionen kan i vissa fall visa sig som illegal jakt

Det finns respekt för de som utöver illegal jakt. Ofta med vilkor att det inte görs på ett grymt sätt – som att köra ijäll vargen med en scooter.

Det är någon form av kulturarv. Man genuint hatar de stora rovdjuren och tar alla möjligheter man kan att döda dem. (polisen 2018)

I Alaska har jag hört vargen yla. Det har varit fantastiskt. I vildmarken är den en tillgång, men vi har ingen vildmark här. Vissa saker går inte ihop helt enkelt. Men det ligger inget varghat i botten på något vis. […] Samtidigt svämmar vargmotståndarnas kanaler 

i sociala medier över av inlägg som är svåra att beskriva som annat än hatiska. Tonen är ofta hätsk och udden riktad mot distanserade politiker och naiva storstadsbor. Det är olyckligt, men också en logisk följd av att landsbygdens problem inte tas på allvar anser [namn borttaget].

Motstånd

Det är bara 3–5 procent av svenskarna som har direkt erfarenhet av varg, men vargpolitiken ses som någonting som görs mot landsbygdsbefolkningen av någon annan. Då blir vargmotståndet en missnöjesyttring

Fortsätt och skjut och låtsas som ingenting

Förändring sker privat och inte offentlig – vi tar hand om det själv – om staten tar hand om det får de EU på sig.

Det sker en radikalisering av extrema grupper.

Folk säger att det är andra som gör det

Samerna betalar andra att skjuta rovdjur illegalt

Hanteringen

När man slutar att prata om en sak då vet man att den ske (illegal jakt)

Att det inte sägs offentligt betyder inte att folk slutar kommunicerar.

Förskonande uttryck: pratas inte om illegal eller jakt

Det finns en tystnadskultur – människor vill inte prata om sånt.

Det tystas ner. Våra lokala journalister ringer till mig och säger att de inte får skriva om problemen vargen orsakar.

Frågan är om det inte är dags att ta en ordentligt titt på hur vår jägarkår sköter sin förvaltning egentligen och hur många som anser det är ok att bryta mot lagen .. är de kapabla att ha hand om allmänna uppdraget när de inte ens kan gå ut och sätta ner foten och prata klartext och ta avstånd samt utesluta de medlemmar som bryter mot lag och policy .. finns det någon moral och etik kvar tro bland dessa som springer beväpnade i våra skogar och samtidigt hyllar tjuvjägare och tror de pratar för hela landsbygden .. Nu ska det även säljas jackor där de visar de stöttar kriminell verksamhet , ursäkterna haglar där det skylls på allt annat än gärningsmannen. Representanter från jägarförbundet har uttalat sig, en håller tjuvjägarpacket bakom ryggen tillika fd polis, en tar avstånd men på frågan om han skulle anmäla en jaktkamrat så “är läget besvärligt” , en fick inte ens frågan om de skulle anmäla och en svamlar om politik och andra usla ursäkter , inte en enda representant har gått ut och tagit kraftig avstånd och satt ner foten och klart och tydligt deklarerat att detta är en skam för kåren om det stämmer.

Kloka hundägare byter jaktform till att gå med hunden i band i stället för att springa lös. Eller så stannar hunden hemma.

Människors oro ska tas på allvar, säger [namn borttaget]. Men debatten borde baseras på fakta, och jägarorganisationerna borde bli bättre på att markera mot lagbrott.

I norr kör de bara på tjuvjakt för att hålla antal vargar nere – de har inte ens förvaltningsplaner

Ett stort problem är (uppfattningen om) konkurrensen mellan jägare och varg om älgkött. Egentligen är det inte ett problem och borde kunna hanteras i samverkan så som vi har gjort förut. Det är inte alla jägare som har inställningen att det handlar om konkurrens.

Skjut, gräv, tig”, säger folk. Men en ung människa som har familj kan inte ge sig in på sånt tok. Och det säger jag till dem. Vi ska gå den politiska vägen. [Men] landsbygden är maktlös i en fråga som påverkar människors liv, och att maktlösheten kan föda desperation

Ingen vågar gå ut med namn, men på naturvårdsenheten vittnar flera anställda om att ledningens direktiv är att mörkertalet ska lämnas utanför. […]Vi har tiotals vargar som försvinner varje år men det ska vi inte gå ut med,